Med laserskärning kan man skära mängder av olika material med stor effektivitet, det vanligaste materialet för laserskärning är dock metall.

Laserskärning förgasar materialet så att det klyvs

När man skär material med laserskärning så används laserstrålen för att med extrem värme göra att materialet man vill skära omedelbart smälter, eller förgasas, och klyvs i en specifik och begränsad skärlinje. För att detta ska vara möjligt måste laserstrålens temperatur nå flera tusen grader, medan omgivande material håller normaltemperatur.

En effektiv skärmetod

Med laserskärning kan man skära material med stor effektivitet, ibland så mycket som tiotals meter i minuter. Snitten som uppstår genom laserskärning blir i regel väldigt raka, rena och fina i jämförelse med andra metoder som t ex gasskärning, plasmaskärning och vattenskärning, men varje metod har sina för- och nackdelar.

Laserskärning kan endast användas på metaller upp till 25 millimeter i tjocklek, för tjockare stål får man övergå till gasskärning som metod.

Det vanligaste att skära med laser är metall, men på grund av sin effektivitet använder man laserskärning också för att skära material som trä, tyg, papper och plast.

På denna informativa sajt finns mer att läsa om laserskärning.

Vikten av ren gas

För att laserljuset ska skapas av elektrisk energi så måste lasergaser användas. Dessa gaser är processade på särskilt vis så att effektiviteten av laserstrålen ska maximeras. Att gaserna som används håller hög kvalitet och är så rena som möjligt är viktigt eftersom minsta förorening har stor negativ påverkan på laserskärningens resultat. Kolväten och fukt är de föroreningar som kan tillskansa mest skada på laserskäraren.

Oftast kommer problemet med föroreningar i gasen till laserskäraren från dåliga gasförsörjningssystem – inte från själva gasflaskorna, som man annars lätt skulle kunna tro. Man ska därför alltid låta experter installera lasern och lägga till väsentliga komponentval.

Laserskurna plåtdetaljer

Koldioxidlaser

En vanlig laservariant är koldioxidlasern, den baseras i regel på en blandning av helium, kvävgas och koldioxid, där själva koldioxiden bara får utgöra mellan en och nio procent av den totala blandningen. Den största komponenten ska vara heliumet, som ska utgöra 60-85 procent, medan kvävgasen har större spelrum och får röra sig mellan 13-55 i procenthalt. En annan vanlig lasertyp idag är YAG-lasern/fiberlasern, som används en hel del inom forskning.