Whisky, Konjak eller Aquavit?

Både whisky och konjak är uppskattade konnässörsdrycker, av många uppskattade att dricka efter en god middag eller till kaffet. I Norden har vi av hävd varit större konsumenter av brännvin och aquavit än av whisky och konjak, men fungerar det lika bra som avec? Ja, i alla fall om man ska tro Otto Drakenberg, VD för Arcus Gruppen A/S

”Tanken är att aquavit ska konkurrera med konjak. I Norge sågs det tidigare mest som fylledricka. Nu är det något annat. Man ska ha klart för sig att vår finaste aquavit kostar ungefär 1.000 kronor flaskan och kan drickas i stället för konjak eller whisky. Vi hoppas att vi ska kunna förändra synen på drycken även i Sverige”, säger han.”

Vad är då skillnaden på de tre?

Ja kort kan man säga att Whisky görs på spannmål, konjak på druvor och aquavit görs på samma sätt som brännvin, dvs av spannmål eller potatis, men kryddas och lagras på ett speciellt sätt.

Whiskyn, som ursprungligen kommer från Skottland och Irland har en tillverkningsprocess som i mångt och mycket liknar ölbryggning, men med den stora skillnaden att man destillerar den på slutet. Whisky innehåller tre ingredienser, spannmål, jäst och vatten. Man brukar göra skillnad på single malt och blended malt, där single malt kommer från ett destilleri medan blended malt är maltwhisky som har blandads från flera olika destillerier.

Konjak, eller Cognac som det också stavas, har fått sitt namn efter staden med samma namn i södra Frankrike. Och det är också kring den staden, i departementet Charente, som drycken måste tillverkas för att få kallas Cognac. Konjak är i grund och botten ett destillerad vin, dvs att man har genomfört en process för att få fram ett vin med högre alkoholhalt. Precis som med vanligt vin är det viktigt hur man lagrar det, och i vilken typ av jordmån som druvorna har växt.

Aquavit är som tidigare nämnts i grund och botten ett brännvin, med den stora skillnaden att det alltid måste vara kryddat med minst kummin eller dill. Beroende på typ av aquavit lagras den på olika sätt, där den norska aquaviten får en betydligt rundare smak, eftersom den ekfatslagras, gärna på sherryfat.